Med högt tempo och kalkylerad känsla genom lilla Ryssland

Var gång jag letar mig ut på Vikbolandet far tankarna iväg. Ganska snart hamnar de i Ryssland. Oändliga vidder, lika mycket skog och små vägar kors och tvärs – som alla leder till ingenmansland. Så är det här också, Vikbolandet är svårt att överblicka. Hur förhåller sig Rönö till Arkösund och hur kan det helt plötsligt vara så nära till Stegeborg när jag nyss var i Östra Ny? Begriper´t inte.

I går kväll hyvlade jag till Colin Chapman-polisonger. Sådana kännetecknas av nederkanternas attackvinkel. I morse klädde jag mig i lammullströja över vit skjorta och toppade kalaset med en gubbkeps. Nu sitter jag nersjunken, likväl för högt, i en pösig stol klädd i rött läder. Framför mig har jag svart skinn och blankt trä. Det borde dofta ljuvligt men näsborrarna noterar fukt och plast i en intim relation. Min fars gamla Nimbus 2600 luktade likadant när vi styrde den från båtplatsen i S:t Anna till varvet i Söderköping härom veckan.

Nåväl, nu är det engelsk sportvagn genom det fiktiva Ryssland i östra Östergötland som gäller. Våt och lövbeströdd vägbana, inga markeringar i asfalten och stenmurar som på vissa håll kommer så nära inpå att jag skulle nå dem om jag bara hissade ner sidorutan. Törs ingetdera men ler brett åt det genomanglofila i stunden. Exemplaret jag kör är tillverkat 1987 och har till dags dato rullat dryga 6 000 mil. Skicket är inte exemplariskt men bilen känns frisk och fin i drivlinan. En knyck med handleden är allt som krävs för att skifta växel och pedaluppställningen är som gjord för häl-och-tå-övningar i tid och otid. Den 2,2 liter stora fyrcylindriga motorn är inte särskilt rapp, snarare gräsklippartrygg till karaktären. Inte så dumt som det låter, faktiskt.

Colin Chapman, Lotus grundare, formulerade många klokheter. Bland annat ”Adding power makes you faster on the straights, subtracting weight makes you faster everywhere”. Fritt översatt: Fler hästkrafter gör dig snabbare på raksträckorna, lägre vikt gör dig snabbare överallt. Långt här ute på Vikbolandet, med godset Gottenvik i backspegeln, sväljer jag Colins resonemang med hull och hår. Lotus Excel engagerar på ett mycket uppriktigt vis. Med armen vilande på kardantunneln och handen runt växelspaksknoppen känns det som att hålla i ett precisionsvapen. Bilen är mjukare än förväntat men kränger minimalt. Chassisättningen är enastående. En titt i faktabladet ger vid handen att viktfördelningen ska vara exakt 50/50 med förare och halv tank. Själv har jag några kilos övervikt – men bara något tiotal liter i tanken. Fair enough. Hej vad det går mellan rakor och snår!

När Toyota i början av åttiotalet ville piffa till vägegenskaperna hos den kommande Supra Mk II vände de sig till Lotus. I utbyte mot ingenjörskunnandet kom den brittiska tillverkaren åt vitala delar av god kvalitet, väl lämpade för den nya GT-vagnen som sedermera skulle bli Excel. Lättmetallmotorn är Lotus egen men exempelvis växellåda, drivaxlar, differential och bromsar är Toyota-prylar. När vi ändå är inne på praktiska resonemang bör det också nämnas att chassit är tillverkat av galvaniserat stål och att karossen är gjord av plast. Ät det, vägsalt.

Alla borde köra Lotus Excel, tänker jag. Här snackar vi om en riktig sportvagn, ingen Passat med R-paket eller annat bjäfs. Har du aldrig upplevt känslan av människa och maskin i perfekt samspel är det hög tid nu. För det andra är Excel en högst användbar modell. Högst komfortabel och föredömligt tyst. Naturligtvis hör du vad som händer när du trycker på gaspedalen, men hallå – det vill du också! För det tredje så kostar den inte så förbenat mycket pengar. En sen bil, som den här, bör ge dig lite växelpengar tillbaka på en hundratusing. Håll efter den och du har – minst – pengarna tillbaka om du någonsin skulle tröttna. Med checklistan på nästa uppslag vill jag signalera att jag menar allvar. Mycket nöje.